Kolleger i krigstid

Trots att alla kolleger i JYSK Ukraina delar en gemensam tragedi, upplevs de svåra stunderna olika.

Vissa jobbar i butik, en del inom försvaret eller bland dom som skyddar civilbefolkningen. Och några har överlevt dagar och nätter omgivna av fienden i källare eller skyddsrum.

JYSK håller kontakt med alla och här är några personliga berättelser.

FÖRSTA HJÄLPEN FÖR SKADADE

Andriy Bezkhlibny, möbelansvarig i Kiev, och hans kollega och partner, Alina Dorosh, som är kundtjänstsupporter, hjälper patrullpolisen.

Innan han kom till JYSK var Andriy seniorlöjtnant inom hälso- och sjukvården. Han och Alina hade båda grundläggande kunskaper om första hjälpen till sårade. Under krigets första dagar tränade de soldater i att ge första hjälpen. Nu räddar de liv genom att ta sig an uppgifter hos polisen.

”JYSK hjälpte också vår enhet med sovsäckar, filtar och handdukar. Dessutom har vi köpt allt som behövs för polisen, tack vare mina kollegor från kundtjänst," säger Alina.

"Tack till företaget för ert stöd, hjälp och omtanke. Det är jobbigt och läskigt nu, och jag är också rädd varje gång jag åker på ett uppdrag. Men det här är det nya normala i Ukraina nu, och vi gör alla ett viktigt arbete på våra fronter," säger Andriy.

FRÅN Kharkiv tILL Lviv

Butikschefen Oleksiy Simbiriov från Charkiv evakuerades till västra Ukraina efter sju dagars bombning.

”Efter att ha kommit till Lviv bad jag omedelbart att få gå till jobbet och började dagen efter. Jag var väldigt glad för den möjligheten eftersom arbetsuppgifterna avleder uppmärksamheten från problemen, ångesten och från att följa nyheterna”, säger Oleksiy.

”Jag är stolt över att JYSK inte har hållit sig undan, utan istället skänkt en massa varor till volontärer. Vi öppnade några av butikerna för våra kunder. De behöver oss eftersom vi säljer livsviktiga varor. På mattor, kuddar, madrasser, bäddsoffor med mera har efterfrågan vida överträffat utbudet. Vi sålde allt som kunde säljas! För vår del försöker vi ge unik service till varje kund trots de speciella arbetsförhållandena", fortsätter Oleksiy.

NIO DAGAR I KÄLLAREN

Yulia Bondarchuk, butikschef i Bucha, inte långt från Kiev, bodde med sina barn i källaren i nio dagar, omgiven av slagsmål utanför.

"Osäkerheten var det mest fruktansvärda när vi var där. Vi var rädda för att gå ut och det var ständiga bombardement, helikoptrar och stridsflygplan. Den chockerande nyheten var att en granat flög in i köpcentret där vår butik låg och en brand bröt ut", säger Yulia, som var ensam med sina barn eftersom hennes man var utomlands.

"Äntligen hittade vi en man som hade en bil och vågade köra iväg oss. Jag samlade snabbt ihop mina barn och två katter, för det var det viktigaste. Efter alla dessa händelser betyder materiella saker ingenting för mig längre. Då kändes allting som att vara i en dröm: hur vi gick och hur läskigt det var. Jag tror inte att jag andades alls. Människor med maskingevär, skott över huvudet. Jag minns att jag tackade alla för att de levde. Jag är mycket tacksam för människor som har hjälpt till i den här fruktansvärda situationen, förklarar Yulia.

STARK ENHET

Anastasia Zakharova från Bucha-butiken var omringad i nästan två veckor under fruktansvärda förhållanden med sin man och sin treårige son.

"Den andra dagen av kriget var internet borta. Tre dagar senare fanns det inget ljus och vatten, och sju dagar senare fanns det ingen gas. Det sägs att en person kan vänja sig vid vad som helst. Ja, vi anpassat. Vi bar vatten i hinkar från en brunn, byggde en spis för matlagning på gården, hällde bensin från bilar på generatorn för att ladda telefonen. Alla grannar blev ett starkt lag", säger Anastasia.

"Sedan blev det obehagligt när striderna närmade sig oss och pågick precis utanför i tre timmar. Då var det bara en tanke: att åka iväg med barnet, men det var för sent, vår stad var ockuperad. Kolumner av fiendefordon stod runt omkring vårt bostadskomplex. Vi väntade på en humanitär korridor som äntligen öppnade den 8 mars. Flykten varade väldigt länge i en flera kilometer lång kolonn. Vi såg allt: utrustning, fiender. De stod på var hundratal meter med maskingevär, och bara explosioner kunde höras runt omkring oss. Vi visste inte vad som skulle hända oss. När vi kom till vår militär grät alla: De värsta stunderna i mitt liv låg bakom mig", förklarar Anastasia.

KATERYNAS "KVINNEBATALJON"

Kateryna Hrushchenko från Charkiv-butiken tvingades lämna sitt hem och sin stad, och nu organiserar hon humanitärt bistånd i en by nära Charkiv.

Intill ligger cirka 500 invandrare från Charkiv. Många av dessa personer var stamkunder i JYSK-butiken hon arbetade i.

"Varje dag har jag mycket arbete att göra: jag sammanställer listor över migranter, samlar in behov och förfrågningar från invånare, paketerar och utfärdar humanitärt bistånd, etc. Men jag bestämde mig för att inte sluta där. Jag gick med i kvinnornas volontärgemenskap. Vår organisation förenar viljestarka och aktiva kvinnor från olika delar av Ukraina. Vi är "Kvinnobataljonen"! Vi har en egen hemsida och utvecklar aktivt sidor på sociala nätverk", säger Kateryna.